STARTARTIKEL

John Landin

Han är tillbaka. Det tisslades och tasslades när ordföranden för Svenska Skyttesportförbundet avgick plötsligt under vintervåren 2009. Förklaringen var enkel, det blev för mycket med nytt jobb, fritid och familj och det som fick stryka på foten var fritiden. Nu är han tillbaka med ny energi.

– Spännande, stimulerande, utmanande.Så sammanfattar John Landin sina känslor inför uppgiften som Svenska Skyttesportförbundets, SvSF, första styrelseordförande. Han lämnade posten som interimstyrelsens ordförande efter knappt ett år men har efter ett år utanför rörelsen tagit igen sig, samlat energi och även kommit till insikt med vad han tycker rörelsen måste förbättra.
– Jag tror att vi har mycket kvar att göra i vår organisation. Vi gjorde sammanslagningen, det tog mycket kraft och energi och när vi väl smällde klubban i bordet kändes det som ”ja, nu är allting klart”. Men jag tror vi har en resa kvar att göra.

John Landin har stått utanför rörelsen i ett drygt år, men har ändå följt verksamheten och reflekterar nu över tiden som varit samtidigt som han funderar över framtiden.
– Jag är insatt i rörelsen, har mycket i bagaget, men jag känner att det under det här året har varit svårt att hitta vad som händer i vårt förbund. Och då undrar jag: Hur ska någon annan utan den insyn jag har haft hitta vad som händer? Man ser idrottsliga framgångar, men ingen annan verksamhet som mål och visioner. Man känner sig ganska utanför.

Listan över vad som är prioritet handlar mycket om öppenhet och samarbete. Att skapa en homogen syrelse och hitta roller för vem som ska göra vad. Samma med kansliet, att hitta en ny chef och få personalen att känna att det är roligt att gå till jobbet. Och sedan skapa harmoni mellan styrelse och kansli.
– Vi måste också hitta verktygen för att hjälpa distrikt och föreningar med verksamheten, vad vill skyttarna och ledarna? Jag känner att vi måste få veta vad vi har för förväntningar på oss. Därför efterlyser jag det – skicka in vad ni i distriktet, föreningarna eller skyttar har för förväntningar på oss. Vi behöver inspel utifrån, säger John Landin.

John Landin är uppväxt i småländska Vislanda och började skjuta som skolungdom när SIA-arbetet fanns i skolorna. John fick prova på skytte om eftermiddagarna och har sedan dess fortsatt. Han träffade sin fru på JSM och idag skjuter framförallt deras båda döttrar Amanda och Alexandra medan både John och Katarina har pausat i skyttet.
– Man tror att man kan gå ner och skjuta 198 i liggen fortfarande men skjuter 190 och blir dösur. Man brukar säga att man skjuta för att det är kul – aldrig i livet säger Katarina. Det är svårt att skjuta på skoj, kanske måste man komma ifrån ännu mer, funderar John.

John Landin bor nu i Vinslöv men jobbar i veckorna som anläggningschef på PEAB i Jönköping. Han har en lång bakgrund som styrelseledamot i flera led, från förening upp till ordförande för både Skytte UO och FSR.
– Jag tror skyttet gett mig otroligt mycket under årens lopp, saker jag dragit nytta av i jobbet. Som att jag kan gå upp och prata framför folk, man får ledarskapet från bägge håll. Och jag tycker det är häftigt att få vara med och fånga idéer. Jag är absolut ingen förvaltare – det är kanske min stora brist – jag kan inte sitta stilla utan måste framåt. Om det är bra eller dåligt vet jag inte.

En fråga många funderar över är hur det kommer att gå nu, vad säger att de tre vågskålarna inte väger ojämnt en gång till.
– Jag känner harmoni nu. Då kunde jag inte se ett skyttepapper utan att känna att det var ett jätteproblem. Nu kollar jag mailboxen och längtar efter mejl. Men självklart handlar det också om att dela på uppgifterna och fördela ansvarsområden.
Och det finns även ett andningshål. På Öland har John Landin husvagnen där han kan andas, knäppa av datorn och gå vid havet.
– Jag har bytt bort Audin mot Volvon, kanske börjar jag bli gammal, säger John och skrattar.

En av de första uppgifterna blir nu att hitta en ersättare för generalsekreterare Göran Nygren som kommer att gå i pension under senhösten.
– Jag söker en duktig ledare som ska ha förmåga att uttrycka sig. Jag tror inte att det i botten måste vara en skytt, bästa VD:n för SAS är antagligen inte bästa piloten. Men personen behöver få alla med sig och skapa kontaktytor, ett lag. Förhoppningsvis har vi en person på plats mot slutet av året.
Till sist, blev det som du tänkt dig?
– Nej, säger John efter en stunds funderande. Jag tror vi har en resa kvar att göra. Men däremot känner jag att det tidigare fanns en taskig syn på sportskyttar från övriga skyttar som håller på att suddas ut. Vi är skyttar allihopa och det känns för jädra kul. Det gick ju det här! Det är något som man nästan blir tårögd över. Vi har kämpat, processat och tagit beslut. Att det nu är accepterat i rörelsen känns bra.
– Jag hoppas att vi i framtiden kan välkomna en skytt till lokalen och visa att här kan man skjuta pistol, där borta gevär och viltmål och går du ut där så kan du prova på lerduveskytte.