1-2010

”Det bästa är om jag inte tänker alls”

Hon är lugn som en filbunke. Men någonstans gömmer sig tävlingsmänniskan som ska vakna till liv nästa vecka. Anna Carin Olofsson-Zidek är mamman och OS-guldmedaljören som inte jagar upp sig i onödan i tävlingssituationer.

text och foto: Spännar Mats Eriksson

– Jag tänker inte alls, säger hon och skrattar. Jag är ganska duktig på att skärma av det som är runt omkring mig. Allt går av sig självt.
Pressen från publiken och media kan vara enorm under stora tävlingar men detta är inget som Anna Carin känner av så mycket. Det är mest pressen från henne själv som känns mest, viljan att prestera är stor. Anna Carin berättar att hon också kan bli ganska nervös, även innan tävling. För att undvika detta brukar hon försöka att inte tänka så mycket alls. Kanske läsa lite eller göra andra saker som gör att hon kan koppla av.
Då hon skidar in på stadion och ställer sig på skjutvallen under enorma jubel och hejarop från publiken tänker hon däremot lite. Anna Carin berättar att hon har ett mantra hon brukar upprepa under skjutningen för att inte bli så nervös.
– Håll fokus, håll fokus, upprepar jag för mig själv. Anna Carin fortsätter berätta om att hon brukar påminna sig om att hon tränat mycket och är väl förberedd. Man skjuter så mycket på träning och det är ju ingen skillnad egentligen. Jag kan det här, brukar jag tänka.

Skidskyttars skjutteknik skiljer sig ganska markant från vår (vi ”vanliga” skyttar), men många likheter finns naturligtvis också. Vad som är viktigast för Anna Carin är avfyringen. Eftersom hon måste hålla ett högt tempo då hon skjuter är det lätt att rycka av skotten, vilket kan få ödesdigra konsekvenser i resultatlistan. Hon återkommer till det där med att inte tänka under skjutningen.
– Det bästa är om jag inte tänker alls. Det gäller att hitta en bra rytm. Får jag en bra rytm, då går allt av sig självt. Börjar jag tänka ”krama skottet”, då låser det sig direkt.
Att vara aggressiv och bestämd är något hon poängterar. Samtidigt menar hon att det ibland lönar sig att ge konkurrenterna ett par sekunder till godo för att ta om ett skott, till exempel om ena skidan glider iväg lite då hon siktar.

Anna Carin har inte tävlat i skidskytte så länge. I grunden är hon längdskidåkare och hon deltog faktiskt i OS i Salt Lake City som sådan. De riktigt bra resultaten kom dock inte, ett tag funderade hon faktiskt på att lägga skidorna på hyllan. Att fortsätta kändes inte helt rätt, inte heller att lägga av – hon hade mer att ge.
Mest på skoj lånade hon ett gevär och deltog i ett skidskytte-SM. Anna Carin hade tränat skytte två gånger innan och hon småskrattar när hon berättar att resultatet blev bom i samtliga skott och att hon åkte elva straffrundor eftersom hon tappade räkningen. Sista placeringen tillföll henne, men hon verkar ändå se det som ett ljust minne. Efter OS i Salt Lake City började hon söka efter ett gevär och lade om sin karriär.
Då OS i Turin avgjordes kunde hon konstatera att det var tur att hon lyssnade på känslan av att hon hade mer att ge. Efter tävlingarnas slut hade hon en guldmedalj från masstarten och en silvermedalj från sprinten runt halsen.

Idag tränar hon runt 1 000 timmar per år, varav cirka 200 är ren skytteträning. Jag frågar vad hon har för inställning när det gäller kvalitet eller kvantitet.
– Man måste ha både och. Jag brukar ha perioder med mycket träning följt av perioder med mindre träning men med mer kvalitet. Men naturligtvis måste man ha kvalitet även under perioderna med hög träningsmängd.
Att tävla på så hög nivå som Anna Carin kräver oerhört mycket tid. Det är ingen fritidsaktivitet, det är en livsstil. Det är inte alltid roligt att träna medger hon. De tidiga morgnarna då regnet står som spön i backen och hon har rullskidåkning på schemat är det ingen höjdare att ge sig ut.
– Då är man inte sugen alls på att ut och träna. Man tänker att ”kanske slutar det regna om jag väntar någon timme”. Men det gör det inte, det är bara att ta sig i kragen och träna trots vädret.
Det som får henne att orka träna så mycket är att hon vill se hur långt hon kan komma.

– Det som är roligt är bra resultat och för att få dem måste jag lägga ner den här tiden.
För att hålla fokus även under långa träningspass försöker Anna Carin tänka att det är tävling och föreställa sig hur skjutbanan ser ut och publiken runt omkring. Att försöka skjuta bättre än träningskamraterna gör träningen mer tävlingslik också. Hon brukar träna att skjuta finaler, vilket är bra förberedelse inför en tävling.
– Om jag sätter de här fem skotten blir det guld brukar jag tänka för att trigga mig själv, berättar hon med inlevelse. Wolfgang (Pichler, skidskyttelandslagets tränare, red anm.) brukar också ställa sig alldeles bakom mig och skrika till exempel ”Här kommer Anna Carin in på skjutvallen och gör sig redo medan Kati Wilhelm redan börjat skjuta…!”. Det är bra träning.
Avslutningsvis, om du skulle ge mig ETT råd för att bli bäst, vad vore det? Anna Carin tänker efter ett ögonblick innan hon säger:
– Det bästa är att koppla bort allting som är oväsentligt!




ANNA CARIN OLOFSSON-ZIDEK
Född: 1 april, 1973
Bor: Lillhärdal
Yrke: Skidskytt och utbildad sjukgymnast
Meriter som skidskytt: OS-guld, OS-silver, VM-guld, 2 st VM-silver, VM-brons
Aktuell: OS i Vancoucer
Familj: Maken Tom och sonen Liam
Klubb: Lillhärdals IF
Motto: Livet är så pass kort att det inte lönar sig att vända om för länge och för ofta.