Gratis är gott men det som kostar är godare

Jag slog vad med en vän, en skyttevän. Såklart via facebook, där allt verkar hända just nu. Som en annan vän till mig sa (som inte har facebook) ”jaha det är de där nya, där du kan kolla posten, tvätta kläder, städa hela huset, laga all mat och så vidare.” Jag börjar tro att han har rätt. Skrämmande.

Åter till min skyttevän, vi slog vad och jag förlorade. Men ett vad behöver inte alltid kosta något.
Något som däremot kostar är den sport vi håller på med. Det är inte ofta jag hör ordet gratis uttalas oss skyttar emellan. För oss kanske ordet inte ens existerar i skyttesammanhang. Utomstående tror säkert att det gör det. Men jag vet i alla fall att det är ett sällsynt ord i denna sport. För har man skjutit länge, som i mitt fall 12 år, märker man att pengarna går åt.

Man ska ha bensin för att ta sig dit man vill, sovrum för att sova, mat för att äta, anmälningsavgifter skall betalas för att man ska få skjuta och så vidare. Men det finns även andra saker inom skyttet som inte är gratis. men dom är inte materiella.

Att jag genomförde en kanonträning i måndags innebär inte att onsdagsträningen kommer gå precis lika bra bara för det. Att leva på föregående träning går bara till en viss grad har jag märkt. Det kanske höjde mitt självförtroende ett steg men det är nog inte mer än så. Jag måste fortfarande vara lika noggrann även om träningen innan gick bra. Du har inget gratis. Jag har såklart provat det här med att leva på föregående resultat. Men har under senaste åren insett att det faktiskt inte är någon vidare bra idé. Att tro att jag ska kunna gå in i hallen och ställa mig och utan problem, utan fokusering och koncentration panga iväg ett höjdarresultat.

Det är en vansinnig tanke. Prova själv så får du se.
Under hösten har jag visat mig ute på en rad olika skjutbanor. Jag har inte alltid åkt hem med ett toppresultat i ryggen. Men det gör ju egentligen inte så mycket. Jag har i alla fall lärt mig saker och träffat alla andra skyttar. Och det finns fler än jag som har motgångar, tydligen. Det är ju skönt att veta. En tävling minns jag extra mycket, Eskilstuna i höstas. Jag började med tre jättedåliga tioskottsserier och hade ledsnat för längesen. Något jag gärna gör när det inte blir som jag vill. Ledsnar alltså.

Men så inför sista tio skotten gav jag mig sjutton på att jag skulle försöka styra upp det hela, jag tog i från tårna och kunde efter det gå därifrån med en sista serie innehållande hundra poäng. Tanken for genom mitt huvud som så många gånger tidigare ”det var väl då fan vad man måste ta i för att det här ska bli bra” och sen ångrade jag mig att jag inte tog i precis sådär mycket på dem trettio första skotten också. Försent.
Men som sagt, få saker är gratis.

Sandra Danielsson
Unungeskytt