Kina på frammarsch

De kinesiska mästerskapen har precis skjutits och jag fascineras av de fina resultaten. Det är det 11:e mästerskapet (så de har inte hållit på så länge) och man kan verkligen se att kineserna är på gång. En tjej, Zhao Yinghui, sköt 397 poäng med luftgeväret och kom på 24:e plats! Snacka om stenhård inhemsk konkurrens. Världsettan på damernas luftgevär, Li Du, kom inte ens till final utan slutade på 9:e plats. Vad gör att kineserna skjuter så bra?

Förra hösten hade jag och övriga skyttar som tillhörde SOK:s utmanarsatsning förmånen att åka till Nanjing i Kina och träna tillsammans med kineserna bakom murarna som omgav skjutbaneområdet. På basen tränade skyttar av alla de slag, men det var inte basen där landets bästa skyttar tränar – de håller till i Beijing. Men på basen vi besökte fanns ändå skyttar av skarp kaliber på denna regionala nivå. För att kort beskriva hur kinesernas vardag ser ut beskriver jag det med träning och åter träning. 6 dagar i veckan, 48 veckor om året skjuter de två pass á 2-2,5 timmar. Till detta kommer 1-1,5 timmes fysisk träning. Det blir många timmar det… Att många tränar mycket och skjuter bra gör att ”normalnivån” tas till en helt annan nivå än vad vi har i Sverige. Det kan vara en förklaring till varför det är så många kineser som skjuter bra.

Än så länge tror jag att vi européer har ett visst övertag tack vare en gammal fin skyttetradition, men för att hålla distansen behöver vi hjälpa varandra. Vår nye, danske, förbundskapten Klavs Christensen förespråkar detta inom landslaget. Skyttarna inom norden behöver bli bättre på att hjälpas åt för att, på sikt, hänga med när de stora idrottsnationerna satsar allt mer professionellt på skyttesporten. Jag vill uppmana alla att haka på tåget för om den svenska eliten ska bli konkurrenskraftig så behöver den höja sig ett pinnhål och för att lyckas med detta behöver bredden knuffa på. Med detta menar jag att även bredden behöver bli bättre om vi ska bli en skyttenation att räkna med, med flera skyttar av världsklass.

Norge är ett lysande exempel där breddskyttarna tränar som den svenska sub-eliten. Med detta vill jag inte säga att alla som skjuter behöver träna mer än 300 timmar effektiv tid om året, men om alla häller på lite mer bensin så kommer det att gynna skyttesporten i stort. Skytte är, än så länge, en 4:års sport i media och möjligen kan vi ändra på detta om vi presterar bättre på mästerskapen. Jonas Jacobsson har presterat på mästerskapen under många år och nu har media uppmärksammat detta och gett skyttesporten mycket publicitet jämfört med tidigare. Nu tänker den inbitne breddskytten som minsann inte tänker skjuta sportskytte att detta inte påverkar honom/henne. Men det är precis vad det gör. Vill vi behålla våra skjutbanor trots att det bullrar, trots att vi sprider bly omkring oss, så behöver vi komma in i allmänhetens vetskap. Det är svårare att besluta om nedläggning och förbud om man vet vad det innebär. Låt oss alla hjälpas åt att få skyttesporten på kartan.
Avslutningsvis vill jag ge er en liten tankeställare: Är det eliten som drar med sig bredden, eller är det bredden som knuffar på eliten?

God Jul och Gott Nytt Skytteår önskar
Anders Persson

Ps. Kom ihåg att släcka ljusen Ds.